Âé¶čÉç

Temapodden

Forskning med samhällsutmaningar i fokus

Hur ska samhället möta och hantera frågor som till exempel miljöförändringar, diskriminering eller barns välfärd? I Temapodden möter du forskarna som med kunskaper, metoder och expertis från skilda vetenskapsgrenar, hittar svaren på de utmaningar vi står inför, både nutida och framtida.

Temapodden är en podd om tvärvetenskaplig forskning från Institutionen för Tema, vid Linköpings universitet.

Temapodden finns där poddar finns exempelvis på Apple Podcasts och Spotify. Missa därför inte när nästa avsnitt släpps genom att söka och följ Temapodden i din podcastspelare.

Har du tankar och idéer om podden? Mejla oss på temapodden@liu.se eller besök vår organisationssida och använd gärna hashtaggen #temapodden i sociala medier.

Kanalbild för podcasten Temapodden.

The Question of Loss and Damage

After intense negotiations at COP27, an agreement that established a funding mechanism to compensate vulnerable nations for ‘loss and damage’ from climate-induced disasters was reached.

Guests in this first episode of Temapodden in English, are and Malaika Mikaelsson, researchers at the Department of Thematic studies at Linköping University.

Read more about International negotiations survey

GĂ€ster Stephen Woroniecki och Malaika Mikaelsson ler och tittar in i kameran.

Ungas representation, rösträtt och demokratiska rättigheter

20% av Sveriges befolkning är under 18 år, saknar rösträtt och inte är valbara till politiska församlingar eller som partiföreträdare. Hur representeras de idag? Vad ska man kunna för att få rösta och ska det vara straffbart att inte göra det? Och är det dags för Sverige att sänka rösträttsåldern?

Detta och mycket mer diskuterar veckans gäster i Temapodden, universitetslektor Jonathan Josefsson och professor emeritus Bengt Sandin. Båda är verksamma på avdelningen Tema Barn vid institutionen för Tema, Linköpings universitet.

Programledare är Per Thelaus.

Länkar från dagens avsnitt:


Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar efter 1921
Asylsökande barn och anti-deportationskampanjer: politiska strategier och mobilisering för rätten att få stanna

PortrÀttbild av dagens gÀster Jonathan Josefsson och Bengt Sandin.

Ett krig mot Ukrainsk identitet & kultur

Rysslands invasionskrig i Ukraina är inte bara ett krig för att ta territorium och kontroll över staten Ukraina. Det yttrar sig även som ett krig mot Ukrainsk identitet och kultur, det menar veckans gäst i Temapodden, Yelyzaveta Hrechaniuk, postdoktor vid Tema Barn vid Linköpings universitet.

Läs Yelyzaveta Hrechaniuk avhandling samt om forskningsprojektet ”Barns kulturarv - arkivets visuella röster”.

Programledare är Per Thelaus.

GÀst Yelyzaveta Hrechaniuk sitter pÄ en bÀnk utomhus och tittar in i kameran.

Transkribering

Inledning

Per: 00:07
Rysslands invasionskrig mot Ukraina har nu pågått i över tre månader. Invasionen har orsakat ett enormt humanitärt lidande och satt igång den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Kriget kan också ses som ett krig mot ukrainsk identitet och kultur. Gäst i Temapodden idag är Yelyzaveta Hrechaniuk, född och uppvuxen i Ukraina men bor och arbetar idag i Sverige som postdoktor vid Institutionen för Tema vid Linköpings Universitet. Hon bedriver forskning kring framför allt barn, värden och värderingar Välkommen hit.

Yelyzaveta: 00:45
Ja, tack så mycket.

Att uppleva ett krig på distans

Per: 00:46
Ja, innan vi börjar prata om din forskning mÄste jag frÄga, hur har den hÀr vÄren varit för dig som ukrainare?

Yelyzaveta: 00:52
Det har varit tufft, det har varit annorlunda. Det Àr en konstig kÀnsla att vara hÀr i Sverige men samtidigt, tankarna Àr i Ukraina sjÀlvklart och man scrollar 24/7 och försöker vara dÀr för sina nÀra och kÀra som Àr kvar i Ukraina, hela min slÀkt och familj och mÄnga vÀnner Àr kvar i Ukraina. SÄ man blir delad pÄ nÄgot sÀtt, ja, befinner sig pÄ olika stÀllen samtidigt sÄ det har varit tufft. Men sÄklart, det Àr inget att jÀmföra med de som Àr kvar i Ukraina och bevittnar kriget pÄ första hand sÄ att sÀga.

Per: 01:41
Och för dig, nu 2022, det Àr ett krig i Europa men man har alla de hÀr kommunikationskanalerna som finns idag. Hur pÄverkar det liksom hur du uppfattar kriget pÄ distans sÄ att sÀga?

Yelyzaveta: 01:55
Det Ă€r faktiskt en vĂ€ldigt intressant frĂ„ga, alltsĂ„ för mig personligen men ocksĂ„ som en forskare inom samhĂ€llsvetenskap eftersom, alltsĂ„ jag har sett en hel del jĂ€mförelser mellan det hĂ€r, Rysslands krig i Ukraina, och det andra vĂ€rldskriget i medier och pĂ„ sociala medier. Att det lika stort, att man stĂ€ller, bredvid varandra, foton pĂ„ sönderbombade Mariupol i Södra Ukraina och sönderbombade Warzawa 1944 och de Ă€r vĂ€ldigt slĂ„ende, likheterna, och Putins tal och agerande jĂ€mförs med Hitlers och sĂ„na hĂ€r saker. Fast samtidigt, att medier och sociala medier inte minst Ă€r sĂ„ tillgĂ€ngliga just nu till skillnad frĂ„n 1900-talet dĂ„ det fanns bara TV och radio, det gör en jĂ€ttestor skillnad tĂ€nker jag för att, som jag sa innan precis, att följa kriget nĂ€stan live, att fĂ„ det livesĂ€nt i sin mobiltelefon, det skapar en kĂ€nsla av delaktighet pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Och sen att kunna följa tweets som postas av Ukrainas president, Zelenskyj, eller Sveriges premiĂ€rminister skapar ocksĂ„ nĂ„gon slags kĂ€nsla av att man blir insatt pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Inte bara delaktig utan ocksĂ„ fĂ„r den hĂ€r lite hemliga informationen om hur mĂ„nga vapen levererats vart och vad som hĂ€nder pĂ„ riktigt. Samtidigt som att man ocksĂ„ kĂ€nner sig ibland vĂ€ldigt, amen hopplös att man inte kan pĂ„verka mycket trots att man kanske har volontĂ€rarbete och skĂ€nker pengar och försöker stödja mĂ€nniskor pĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga olika sĂ€tt sĂ„ det Ă€r Ă€ndĂ„ en jĂ€ttestor allvarlig hĂ€ndelse som man inte kan pĂ„verka pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt. Men ocksĂ„, sĂ„ det finns den hĂ€r chattappen som heter Telegram, tror inte att den Ă€r vĂ€ldigt populĂ€r hĂ€r i Sverige men den har varit populĂ€r i Ukraina och har blivit Ă€nnu mer populĂ€r nu sedan Rysslands invasion i februari, dels för att... alltsĂ„ det Ă€r det en chat app


Per: 4:40
Motsvarande messenger?

Yelyzaveta: 4:41
Ja men precis, fast man kan ocksÄ följa olika trÄdar och olika kanaler, exempelvis kanaler som drivs av journalister eller nyhetskanaler. SÄ att mÄnga anvÀnder appen pÄ det sÀttet och hÄlla kontakt med nÀra och kÀra, men den har ocksÄ blivit vÀldigt viktig för volontÀrsrörelsen som har varit stor i Ukraina sen första dagarna. Inte minst de dÀr första veckorna nÀr ett flertal olika lÀnder funderade pÄ om de ska skicka hjÀlp och vapen till Ukraina. DÄ var det just volontÀrer som skÀnkte pengar, samlade in pengar, köpte allt som behövdes, hjÀlpte till att evakuera mÀnniskor, skaffade allt ifrÄn mat till vapen och allt möjligt, och den hÀr rörelsen fortsÀtter vara vÀldigt relevant. Och den koordineras inte minst via telegram och andra sociala medier, sÄ det har vuxit och blivit ett vÀldigt komplext och komplicerat nÀtverk, de hÀr apparna, sÄ de ocksÄ fÄr betydelse pÄ det sÀttet.

Att vara forskare i kulturarv i relation till kriget

Per: 06:11 Om vi ska prata om din forskning litegrann. Du flyttade till Sverige 2014 och nu arbetar du som postdoc här vid institutionen, vid Tema, vid Linköpings Universitet. Vad är det du forskar på?

Yelyzaveta: 06:25
Jag doktorerade förra året på en avhandling om barn och välgörenhet. Jag var intresserad specifikt av kampanjer som drivs av vinstdrivande företag i samarbete med icke-vinstdrivande organisationer, i det fallet som jag undersökte så var det IKEA och Rädda Barnen. Nu jobbar jag på ett annat forskningsprojekt som har ett annat fokus och det projektet heter "Barns kulturarv - arkivet visuella röster" och det drivs av Anna Sparrman som är professor på Tema Barn och 200 Tema Barnare är också med i projektet och det handlar om barns kulturarv som man kanske kan gissa utifrån titeln, men också om barns rätt till kultur och barns bildskapande praktiker. Helt kort så vill vi undersöka alltså vad är barns kulturarv, barns egna kulturarv. Hur kan vi förstå det, hur kan vi tänka kring det? Inte minst utifrån barns och ungas egna perspektiv. Själv är jag väldigt intresserad av digitalisering av kulturarvet och digitalt kulturarv. Vi ser nu många barn och unga som skapar digitala bilder som är... Det är ändå fortfarande ett ganska nytt fenomen och hur ska man kunna bevara dem för framtiden då det eventuellt inte kommer finnas samma programvaror om 50 år som används just nu överallt. Hur ska vi behålla dem, bevara dem? Sådana här frågor tycker jag är väldigt spännande och viktiga, nu och för framtiden.

Per: 08:26
Hur ser du som forskare då på det som händer i Ukraina? Kan du använda din bakgrund som forskare, så att säga, det du jobbar med för att se det i ett annat ljus?

Yelyzaveta: 08:38
Alltså en sak som jag måste erkänna att vissa frågor har blivit lite solklara för mig som person. Frågor som innan invasionen, jag hade säkert sagt att "nej det här är komplicerat, det är väldigt många olika nyanser och olika moment" och så vidare. Men som person tycker jag att det nu är ganska solklart. Jag tänker på sådana här frågor som rör faktiskt kulturarv, inte specifikt barns kulturarv eller ungas kulturarv men Ukrainskt kulturarv som bara under de här tre månaderna sedan Rysslands invasion har faktiskt skadat och förstörts ganska mycket, alltså gamla byggnader som har historisk och kulturell betydelse. Träkyrkor, museer, arkiv, monument över hela landet har faktiskt skadats eller förstörts. Och det finns en digital karta som har satts ihop av Ukrainas kulturministerium där de visar väldigt tydligt hur många och att det är verkligen är i olika delar av landet och inte bara i, exempelvis i östra Ukraina, som kulturarv är faktiskt under en ganska stor risk.

Kriget mot kulturen

Per: 10:21
Ja, när vi pratade innan här så sa du det, just det du var inne på nu egentligen, att kultur, krig och politik det hör ihop. Vad menar du när du säger så?

Yelyzaveta: 10:31
Den frågan är faktiskt, tycker jag, både svår och väldigt enkel på en och samma gång och det var inte minst Eurovision, årets Eurovision, som fick mig att tänka på det. Låten handlar mycket om tacksamhet till sångarens mamma och mammor överallt. Jag också skulle våga påstå att låten handlar om att komma hem, känslan att vara hemma, att känna sig hemma, och det har ju blivit ett känsligt ämne för många ukrainare på många olika sätt. De som är kvar i sina hem men lever med dagliga flyglarm och inte längre känner sig helt säkra hemma och de som har förlorat sina hem kanske sina nära och kära, de som tvingas flytta utomlands men längtar hem. ”Đ›Đ°ĐŒĐ°ĐœĐžĐŒĐž ĐŽĐŸŃ€ĐŸĐłĐ°ĐŒĐž проĐčЎу я ĐŽĐŸĐŽĐŸĐŒŃƒ”. Så det är både en tuff låt men samtidigt också hoppfull. Så det är låttexten, men rent musikaliskt, eller inte rent men musikaliskt skulle jag också vilja våga påstå att låten har en speciell betydelse för att den blandar folkmusik med modern musik, med rap, och en låt text på ukrainska. Och den här lite fusion, intressanta blandningen av tradition och modern den är ganska viktig för ukrainsk kultur, både historiskt sett och just nu. Och dessutom om vi tittar på dräkten som bandet bar på Eurovision, vi ser också broderade västar exempelvis, med den här rosa panamahatten som har blivit lite symboliskt nu för alla fans som köpt en panamahatt själva. Alltså det är både musik, traditionell folkmusik, folkinstrument, det instrument som vi hör mycket i låten heter sopilka. Folkinstrument, folkmusik, folkdräkt och moderna, liksom, hiphop style-brallor och sådana här moderna kläder. Den blandningen ser vi ganska mycket i ukrainsk populärkultur inte minst sedan 90-talet, sedan Ukraina blev självständigt. Exempelvis Go-A, bandet Go-A, som tävlade i Eurovision förra året, det är ett electro-folkband. Och det finns band som blandar folk med rock, rap, electronica, alla sorters musik. Och här måste jag nog förklara att ukrainsk kultur har under flera hundra decen... nej inte decennier.

Per: 14:43
Under flera århundraden kan vi säga.

Yelyzaveta: 14:44
Tack, precis, har framställts inom rysk propaganda som den här lantliga, lite enkla, lite låga kulturen till skillnad då från rysk kultur som framställts som den här finare högkulturen, såsom opera och balett och litteratur. Den bakgrunden blir viktig tänker jag när man ser den här ”revival” av folkelement i ukrainsk populärkultur just nu både musik, litteratur, teater, kläder och design. Det är på något sätt att man tar tillbaka folkkulturen och traditioner och visar att då, man kan dessa traditioner trots att under sovjettiden, under 1800-talet har ryska imperiet försökt att säga att det inte finns någon ukrainsk kultur som är särskilt... som är annorlunda till rysk kultur. Men också samtidigt att man visar att man kan det, att man använder det på ett skickligt sätt som är inte gammaldags, det är inte alls gammaldags att blanda ihop folk och sopilka-ljud med rap-, country-, hip hop-element. Så att både bevara den här traditionen men också modernisera den, packa upp det på ett sätt som blir intressant för, tydligen, europeiska lyssnare över flera länder som blir lite fräscht lite intressant så jag tycker att det, vikten av Stefania är att den ligger i linje med den här folk ”revival” i ukrainsk kultur och liksom skapar ganska starka uttryck. Det är starkt tänker jag, att tänka om ukrainsk traditionell kultur, folkkultur på det sättet.

Per: 17:21
När vi pratade innan här så visade du mig en bild på ett monument till Taras Tjevtjenko som är en ukrainsk poet och det här monumentet har ett kulhål i sig. Och du beskrev det som att ryska soldater, och det var inne på här också, har kommit till Ukraina för att kriga mot kulturen som sådan. Kan du utveckla det?

Yelyzaveta: 17:43
Ja men precis, den bilden som du nämner den har tagits i en by, Borodyanka, som ligger nära huvudstaden Kyiv efter att byn befriades från ryska ockupationen i början av April. Och Tjevtjenko är en av de mest kända ukrainska poeter och hans verk framhäver Ukrainas självständighet, det är det han känd för. Och att kulorna träffade träffade just huvudet, ja det kanske kan vara av en slump det är ett krig runt omkring ändå. Men bilden har blivit väldigt symbolisk i ukrainska medier, iallafall, och i ukrainska sociala medier, blivit som en symbol för, amen återigen ukrainsk kultur överlag för att, som jag sa innan, det är en del kulturarvsobjekt som har förstört eller skadats. Och när man tittar på den här kartan som har gjort av Ukrainas kulturministerium så ser man också ganska tydliga mönster i den meningen så att det är inte bara av en slump som saker förstörs. Ett väldigt tydligt exempel är ett museum efter en filosof, Hryhorii Skovoroda. Det var en 70-tals byggnad mitt i en park egentligen så det fanns inga militärobjekt runt omkring, det var knappt några andra objekt eller hus eller någonting utan det är parken, en liten sjö nära museet. Och museet träffades av en missil i början av maj och brann ner. De lyckades rädda de mest värdefulla sakerna från museet men själva byggnaden brann ner och det blev som sagt ett tydligt exempel på att... Det är svårt att tolka det på ett annat sätt än att det förstörts med flit och det är faktiskt bilderna från det här, Skovorodas museet, har också blivit lite symboliskt för man ser den här brända byggnaden i bakgrunden och Skovorodas vita monument som står i mitten nästan oförstörd. Så att likt Tjevtjenko monument blev det lite av en symbol för det motståndet som ukrainsk kultur, inte människor men också kultur och kulturaktörer, kulturutövare och till och med kulturobjekt, kulturarvsobjekt tvingas att visa just nu för att kunna överleva.

Vad görs vid Âé¶čÉç?

Per: 21:22
På våran arbetsplats vid Institutionen för Tema så har det startat en speciell grupp sedan sedan kriget startade så att säga. Vad gör ni, för du sitter med den?

Yelyzaveta:
 21:33
Ja men precis, det har varit väldigt spännande och jag blev väldigt glad att en sådan grupp finns. Det är nu tre ukrainska forskare som har kommit hit till Tema och ska vara här och arbeta här på Tema en stund, samarbeta med forskare på Tema. Så det har varit en hel del arbete med att kunna välkomna dem hit och ge dem möjligheten att fortsätta arbeta. Jag har faktiskt träffat de här forskarna och pratat med dem lite grann om hur det har varit och om det ens är möjligt för dem att fortsätta arbeta på sina gamla projekt, och det är inte alltid möjligt. Det är servrar som förstörts, det är dokument som förstörts, det är många kollegor som är kvar i Ukraina och försöker jobba hemifrån och från ”bombshelters” och allt möjligt, så att det har vi jobbat med. Sedan den här podden är, kan man säga, en del av det arbetet och ni kommer få se en mini utställning från och med idag faktiskt, och idag är 23...

Per: 23:13
23/5 spelar vi in det här.

Yelyzaveta: 23:14
Ja precis, och under fem veckor framåt kommer ni få se en liten konstutställning som har satts ihop av en grupp ukrainska konstnärer och grafiska formgivare, illustratörer som heter Pictoric och det är över 200 affischer som skapats sedan Rysslands invasion i februari 2022. Och det är väldigt starka och väldigt slående bilder men som jag tycker är värt att se faktiskt, inte tittar bort så att säga.

Per: 23:58
Och du kommer även hålla föredrag, som jag har förstått det, i Studenthuset.

Yelyzaveta:
 24:03
Precis, den första juni, och det är då inom seminarieserien "Krig, fred och förståelse" som har pågått i flera månader nu. Och föredraget kommer handla, tada, ”surprise surprise”, om kulturarv, om ukrainskt kulturarv, och varför det är viktigt att bevara. Jag har full förståelse att det kanske inte är ett ämne som ”makes the headlines”, ”makes the news" i tidningar när det är så mycket mänsklig lidande överallt men det är viktigt att börja prata om det just nu så att det inte blir för sent så säga. Så det är verkligen ett ämne som jag brinner för, som jag tycker är viktigt.

Avslutning

Per: 25:05
Då får jag säga tack till dig Yelyzaveta Hrechaniuk, var det så?

Yelyzaveta: 25:09
Ja, precis.

Per: 25:11
Du är postdoktor vid institutionen för Tema vid Linköpings Universitet och, som sagt, tack för att du tar dig tid att vara med i Temapodden.

Yelyzaveta:
 25:18
Tack för att jag fick komma.

Per: 25:21
Och vill du veta mer om Yelyzavetas forskning så finns det länkar till det och hennes avhandling i beskrivningen nedan och vill du lyssna på fler poddar från Linköpings Universitet så hittar du dem på adressen liu.se/podcast. Ni har lyssnat på Temapodden och jag heter Per Thelaus.

Att planera för ett fossilfritt samhälle

I ett nytt forskningsprojekt vid Linköpings Universitet vill forskarna hitta strategier och verktyg för att planera samhället för att möta omställningen till fossilfritt. Kunskapen ska integreras på samhällsplanerarprogrammen på flera lärosäten i landet, bland annat Stockholms universitet och Blekinge Tekniska Högskola.

I Temapodden möter vi projektledaren, Dick Magnusson, universitetslektor vid Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet. I avsnittet hör vi också , biträdande professor i kulturgeografi, vid Stockholms universitet.

Läs mer om projektet Planerare som agenter för hållbara städer.

Programledare är Per Thelaus.

Profilbild pÄ gÀst Dick Magnusson.

Transkribering

Att planera för ett fossilfritt samhälle

Per: 00:09
Transport, jordbruk, energiproduktion och markanvÀndning, det Àr nÄgra av de omrÄden dÀr mycket mÄste förÀndras för att man ska kunna nÄ mÄlet att senast 2045 ha stÀllt om vÄrt samhÀlle till 0 nettoutslÀpp, förÀndringar som kommer ha en stor pÄverkan pÄ vÄrt vardagsliv. I ett nytt forskningsprojekt vid Linköpings universitet vill forskarna nu hitta nya strategier och verktyg för att planera samhÀllet sÄ att det kan möta den hÀr omstÀllningen, och man vill ocksÄ integrera den hÀr kunskapen pÄ samhÀllsplanerarprogrammen vid flera universitet i landet. Med mig hÀr nu sitter projektledaren för det hÀr projektet Dick Magnusson, universitetslektor vid tema teknik och social förÀndring vid Linköpings universitet. Dick bedriver forskning inom flera angrÀnsande fÀlt: energisystem, infrastrukturstudier och samhÀllsplanering med fokus pÄ hÄllbarhet och omstÀllning. VÀlkommen hit, Dick!

Dick: 01:07
Tack sÄ mycket!

Per: 01:09
Det hÀr projektet som jag nÀmnde nu i inledningen, och vi ska sÀga vad det heter ocksÄ: Planerare som agenter för omstÀllning till hÄllbara stÀder. BerÀtta: varför behövs det hÀr?

Dick: 01:20
Det vi ser Àr sÄklart att klimatutmaningarna blir allt mer pÄtagliga, vilket kommer att öka utmaningen frÄn dem under de nÀrmsta Ären och prioriteringen kommer bli högre att hantera dem. SamhÀllsplaneringen Àr en viktig del i att möta utmaningarna med klimatförÀndringarna. Det gÀller egentligen allting som har med bygget och utformningen av vÄra stÀder att göra, men ocksÄ regioner och hur vi rör oss mellan och inom stÀder. SÄ vi behöver pÄ mÄnga sÀtt stÀlla om allting frÄn hur vi lever till hur vi bor till hur vi reser och liknande, och samhÀllsplanering har en jÀttecentral roll i detta, i och med att man med samhÀllsplaneringen faktiskt lÀgger upp en struktur som kommer vara giltig 50, 100 Är framÄt. Byggnader ska stÄ sÄ en lÄng tid, drar man en vÀg sÄ kommer den följa den strÀckan under lÄng tid. DÀrför mÄste vi tÀnka att de beslut vi fattar idag pÄverkar under en vÀldigt lÄng tid framÄt.

Det tycker vi Àr lite viktigt, hur man kan fundera över vilken roll samhÀllsplanerarna faktiskt kan ha i att, om man anvÀnder det begreppet, "pusha agendan", och det Àr dÀr vÄra sahÀllplanerarprogram kommer in i bilden. Vi har hÀr vid Liu ett ganska nystartat kandidatprogram i samhÀllsplanering som startade 2017 och vi har ett masterprogram som startade 2020. SÄ vi Àr med i projektet. Sen finns ocksÄ ett kandidatprogram och ett masterprogram i samhÀllsplanering pÄ Stockholms universitet och en master i Blekinge, pÄ Blekinge Tekniska Högskola. SÄ vi har tre lÀrosÀten, fem utbildningar med i det hÀr projektet. Det handlar mycket om hur vi utbildar vi morgondagens planerare till att bidra till den hÀr omstÀllningen, och dÄ Àr det vÀldigt mycket fokus pÄ kompetensen hos de hÀr planerarna. Vad har man med sig och hur kan man bidra till omstÀllningsarbetet? MÄnga kommer hamna i kommuner, mÄnga ocksÄ bland privata aktörer, men arbetet Àr lika viktigt vart man Àn hamnar egentligen.

Per: 03:28
Den hÀr omstÀllningen dÄ som samhÀllsplanerarna kommer att arbeta med, de hÀr förÀndringarna, hur kommer de pÄverka vÄrt vardagsliv framöver? GÄr det att sÀga nÄgot konkret dÀr?

Dick: 03:39
Det tycker jag att man kan se pÄ mÄnga sÀtt. Vi pratar redan ganska mycket om flyg, ska vi flyga i samma utstrÀckning som vi gör? Det sker i och för sig inte inom stÀderna, men mycket byggs upp runt vÄra flygplatser och transporter dit blir en viktig del och sÄ vidare, och en sÄdan frÄga pÄverkar vÄrt vardagliga liv. Nu har vi haft tvÄ Är bakom oss nÀr folk har flugit mindre och vi har sett att det gÄr ÀndÄ. Nu har det varit andra skÀl till det, men det Àr en vÀldigt konkret frÄga, ska vi flyga i samma utstrÀckning? Hur ska vÄra transporter inom stÀderna se ut? Ska det vara bilar eller borde man stÀlla om till andra fordon, eller anpassa mer efter gÄngtrafik och cyklar eller andra typer utav fÀrdmedel?

Men det handlar ocksÄ ganska mycket om att fatta rÀtt beslut. Det Àr nÄgonting som mÄnga av de hÀr flaggskeppsprojekten, om man kallar dem för det, försöker planera utifrÄn. Att det ska vara bilpooler, att det inte ska vara parkeringsplatser utan parkeringshus eller vad det nu kan tÀnkas vara. Och i och med planeringen ska man kunna bidra till de hÀr förÀndringarna, men man kanske ocksÄ pushar agendan i termer av byggnadstekniker. Vallastaden blir det uppenbara exemplet om man stÄr hÀr pÄ campus Valla i Linköping. DÀr man jobbade med ett visst system för markanvisning, exempelvis att bygga i trÀ gav en större poÀngutdelning för det exempelvis. Men detta bygger ocksÄ pÄ att man kanske lever lite annorlunda, att man kanske försöker tÀnka pÄ energiförbrukningen i sitt boende till exempel. Det har planerarna mindre att sÀga till om, men i mÄnga av processerna fram till att de boende flyttar in har planerarna en roll. Till exempel nÀr det kommer till att vÀlja vilka energisystem ska man premiera. Ska det vara fjÀrrvÀrme, eluppvÀrmning eller andra lösningar, kanske med med spillvÀrme om det finns i nÀrheten? SÄ det finns massor av saker som faktiskt vÀldigt konkret kan pÄverka mÀnniskor. Planerarnas roll och rÄd Àr vÀldigt olika beroende pÄ vilken sektor som pratar om, men dÀr handlar det ocksÄ om att fundera över var vi kan göra skillnad, och det Àr mycket det som vi vill försöka jobba med i det hÀr projektet.

Per: 05:55
Och vad Àr det som framtida samhÀllsplanerare behöver kunna för att kunna uppnÄ det hÀr?

Dick: 06:00
Det Ă€r knĂ€ckfrĂ„gan kan man sĂ€ga. Det Ă€r lite svĂ„rbedömd faktiskt för att man ska komma ihĂ„g att mycket av planeringen mĂ„ste gĂ„ via kommunerna. Precis som vi sĂ€ger till vĂ„ra studenter sĂ„ Ă€r det klart att mĂ„nga kommer jobba inom den kommunala sektorn som planarkitekt eller samhĂ€llsplanerare eller liknande. Privata byggaktörer tar en allt större roll i planeringen idag och det Ă€r en trend som har varit en lĂ„ng tid. ÄndĂ„ mĂ„ste planeringen gĂ„ via kommunen, sĂ„ dĂ€r har man en viktig roll tĂ€nker jag mycket utifrĂ„n den kommunala processen. Men dĂ€r ska man ocksĂ„ komma ihĂ„g att det hĂ€r Ă€r politiska processer. Det hĂ€r Ă€r politiska mĂ„l som mĂ„ste sĂ€ttas och planerare jobbar inom förvaltningen, sĂ„ de ska ju pĂ„ nĂ„got sĂ€tt implementera och genomföra de politiska besluten. DĂ€r har alltid en planerare inom kommunal sektor, sĂ„ att sĂ€ga, lite begrĂ€nsat manöverutrymme. SĂ„ dĂ€r gĂ€ller det att ha lite förstĂ„else för vilka verktyg vi Ă€ndĂ„ kan jobba med. Till exempel har vi markanvisningstĂ€vlingar, vilket Ă€r nĂ„gonting som flera kommuner tittar pĂ„. Att man kan ha förstĂ„else för hur man jobbar med marktilldelning.
En annan vĂ€ldigt stor utmaning i detta Ă€r att som planerare kunna vĂ€rdera framtida tekniker. Jag brukar alltid tĂ€nka att om man backar vi 10 Ă„r, hur mycket har hĂ€nt? Det Ă€r en del, men det Ă€r fortfarande i stort sett business as usual. Men vi ser mycket tekniker som kommer, bland annat ser man att elbilsutvecklingen har gĂ„tt jĂ€ttesnabbt och laddstolpefrĂ„gan Ă€r vĂ€xande samt elnĂ€tsfrĂ„gan exempelvis. SĂ„ dĂ€r gĂ€ller det att ha förstĂ„else och kunskap om vilka tekniker som Ă€r aktuella och kunna vĂ€rdera lite grann och kanske kunna stĂ€lla rĂ€tt frĂ„gor till, till exempel, energibolagen, teknikleverantörer och konsulter och att dĂ„ vĂ„ga, Ă„terigen, pusha agendan och stĂ€lla frĂ„gan: ”vad ser ni i de nĂ€rmsta Ă„ren? Vad kan man göra annorlunda?”.

SÄ det gÀller att Ä ena sidan alltid ha sin gedigna bas och förstÄelse för processen, med det juridiska och alla de tÀnkbara sakerna, men samtidigt fundera över hur man kan ta nÀsta steg i de hÀr processerna genom att förstÄ hur man kan manövrera inom det hÀr utrymmet som man egentligen har. Till exempel genom att kanske jobba med innovativa planeringsprocesser, involvera medborgare pÄ ett annat sÀtt eller involvera relevanta aktörer pÄ ett innovativt sÀtt. Det Àr ocksÄ en del utav samhÀllsplaneringen; hur processen genomförs (sÄ fÄr man bara se till att man förhÄller sig till Plan och bygglagen). SÄ det finns en rad ganska olika sÀtt som man kan uppnÄ det hÀr pÄ, men det Àr svÄrbedömt sÄ det Àr viktigt att ha med sig att det vi sÀger idag mÄste man kunna hela tiden vara beredd pÄ att uppdatera sin kunskap om. Det handlar om att kunna lÀsa in sig pÄ litteratur snabbt exempelvis och att kunna sÀtta sig in i nya saker och kunna göra en vÀrdering. SÄ att man fÄr med mycket generiska kunskaper som hjÀlper en i nÄgon slags omvÀrldsbevakning framÄt kommer vara precis lika viktigt. Man behöver alltsÄ tÀnka att man jobbar pÄ flera olika nivÄer och Äterigen fundera pÄ att vÄra planerare, de som börjar nu och lÀser en kandidat och en master, om tio Är har de varit ute i sÄdÀr fem Är. Vad Àr det som gÀller dÄ och hur ska de ta sin kunskap vidare till att Ànnu mer pusha agendan framÄt?

*Kort pausmusik*

Per: 10:02
Som du nÀmnde sÄ samarbetar ni med andra universitet kring det hÀr. Bland annat med Stockholms universitet och veckan pratade jag med Peter Schmitt, bitrÀdande professor i kulturgeografi, som ocksÄ ingÄr i projektet. SÄ hÀr sa han om samarbetet mellan universiteten.

Peter: 10:20
Vi började i höstas och vi har haft ett fysiskt möte sÄ lÀnge, vi kommer ha vÄrt andra möte snart. Vi trÀffas en gÄng per mÄnad och diskuterar vÄra framsteg i vÄrt första arbetspaket. DÀr handlar det om att göra en kartlÀggning av olika utbildningar och olika intressanta, innovativa samhÀllsplaneringsprojekt utomlands, alltsÄ observera praktiken som Àr intressant med tanke pÄ hÄllbar stadsplanering. Det diskuterar vi just nu. Det blir givetvis Ànnu mer konkret nÀr vi senare under projektets gÄng tillsammans försöker skapa kanske olika kurser moduler och genomföra till exempel workshops tillsammans och sÄ vidare för att diskutera. DÄ blir det ett ganska tÀtt samarbete de nÀrmaste mÄnaderna.

Per: 11:24
Ja, Peter pratar om en kartlÀggning utomlands hÀr, kan du utveckla det lite? Vad Àr det ni ska göra dÀr?

Dick: 11:30
Precis, ofta blir projekt indelade i olika arbetspaket och man försöker dela in dem och avgrÀnsa dem lite grann. Det hÀr Àr det första arbetspaketet dÀr vi jobbar med en internationell utblick i ganska stor utstrÀckning. Det handlar delvis om att fortsÀtta lÀsa in sig pÄ litteraturen och vara insatt i vad som hÀnder i forskningen, men att vi ocksÄ kartlÀgger till att börja med huvudsakligen andra samhÀllsplanerarutbildningar i VÀsteuropa. Vilka ska vi benchmarka hos mot? Finns det nÄgon som Àr bÀst i klassen utav dem? Vad gör de och vad kan vi lÀra frÄn de hÀr utbildningarna? Det hÄller vi pÄ att jobba med nu, framför allt Peter gör det, att kartlÀgga vilka som Àr de mest intressanta utbildningarna. DÀr ska sen vi gÄ igenom lite kursstruktur och utbildningsplaner och göra intervjuer med programansvarig eller motsvarande.
Den andra delen handlar om att kartlĂ€gga egentligen projekt och processer. Innovativa samhĂ€llsplaneringsprojekt som sker runt om i, ocksĂ„ hĂ€r, i VĂ€steuropa. SkĂ€let till att ta VĂ€steuropa Ă€r att grannlĂ€nder ofta Ă€r lika varandra, desto nĂ€rmare desto mer lika. Det gör att vi har mer gemensamt med de nordiska lĂ€nderna i hur vĂ„ra plansystem ser ut. Det finns det tydliga skillnader men man har mer liknande strukturer. Det vi tittar vi pĂ„ Ă€r vad man gör i de olika stĂ€derna, Ă€r det spĂ€nnande projekt exempelvis. SĂ„ vi gör en ganska bred scanning just nu, och ser pĂ„ vad det Ă€r som pĂ„gĂ„r i Oslo, i Hamburg, i Berlin, och sen ska vi tratta ner detta att kartlĂ€gga, klustra, hitta kategorier för vad det Ă€r man gör. Vad ser man i de olika lĂ€nderna? Vilka processer arbetar man med hĂ€r? Samtidigt fĂ„r vi hela tiden ha med oss frĂ„gan ”hur pĂ„verkar det hĂ€r kraven pĂ„ planerares kompetens? Vad mĂ„ste de förhĂ„lla sig till?" Till exempel i Berlin finns en del tydliga grĂ€srotsprojekt och dĂ€r medborgare startar nĂ„gonting, och dĂ„ kommer initiativet frĂ„n ett annat hĂ„ll. Man kan frĂ„ga sig om detta Ă€r relevant, men det Ă€r det. En planerare mĂ„ste förhĂ„lla sig till att det kommer in en annan aktör som kanske inte Ă€r van med att jobba med detta och som kommer med förslag pĂ„ hur nĂ„got ska se ut. Ofta Ă€r det vi som startar projekten men det Ă€r lika mycket de innovativa processerna som Ă€r i fokus, men projekten ofta lĂ€ttare att fĂ„nga upp dĂ„.

Per: 14:09
ApropĂ„ samarbetet sĂ„ har jag ocksĂ„ pratat med Sabina Fredin pĂ„ Institutionen för fysisk planering pĂ„ Blekinge Tekniska Högskola. En sak som hon nĂ€mnde var att en viktig del, som hon ser det, Ă€r att skapa minst en kurs som ska ges tillsammans av alla universitet, och jag tror att Peter nĂ€mnde det hĂ€r ocksĂ„. En kurs dĂ€r studenterna frĂ„n alla tre lĂ€rosĂ€ten lĂ€ser tillsammans och det ska ge ett större perspektiv dĂ€r studenterna fĂ„r möta och diskutera med andra studenter, lĂ€rare och forskare i nya konstellationer. Är det hĂ€r nĂ„gonting som du tror kommer bli realitet framöver?

Dick: 14:46
Det mÄste det bli, höll jag pÄ att sÀga, men det Àr ambitionen. Det man ska sÀga ocksÄ Àr att om man delar in projektet i arbetspaket sÄ Àr det hÀr internationella arbetet det första. Det andra handlar om en kartlÀggning av svenska aktörer. DÄ Àr tanken att vi ska göra fallstudier, intervjuer och liknande med kommuner, planerare och privata aktörer som jobbar med samhÀllsplanering i Sverige. Tanken Àr att intervjua dem om vilka krav som kommer stÀllas pÄ samhÀllsplanerare om 10, 15, 20 Är, för att kartlÀgga det och sedan översÀtta det till hur vi vidareutvecklar vÄra utbildningar.
SÄ vi har liksom en trestegsraket som vi jobbar efter dÀr det tredje steget Àr det som Sabina nÀmnde med gemensamma kurser och moduler. Det ska bli realitet men som tur Àr har vi nÄgra Är pÄ oss, för ett första möte handlar om vilka de interna hindren för detta Àr. Till exempel har vi olika kursstart pÄ höstterminen, och dÄ fÄr vi fundera vidare pÄ hur vi dÄ kan köra kurser tillsammans pÄ ett bra sÀtt utifrÄn det. Fördelen med att det hÀr Àr faktiskt fyraÄrigt projekt Àr att vi har tid verkligen att prata igenom de hÀr sakerna direkt och förstÄ hur lÄnga ledtider de andra universiteten har och hur lÄngt i förvÀg vi behöver vara ute om vi vill fÄ in nÄgot i respektive utbildning.
PoÀngen Àr att vi ser att om vi kan hitta exempelvis en kurs dÀr vi kan samarbeta behöver vi ocksÄ fundera över hur det ska gÄ till rent praktiskt, och dÀr ska vi dra nytta av det vi har lÀrt oss under pandemin med hur man kan jobba med digitala undervisningsformer exempelvis. Men vi borde ocksÄ trÀffa varandra, sÄ dÄ mÄste man fundera pÄ hur man gör det pÄ bÀsta sÀtt.

Men i och med att ha gemensamma kurser har vi möjlighet att ta de forskare som Àr riktigt duktiga pÄ respektive lÀrosÀte, och att de kan jobba tillsammans sÄ att vi kan skapa en jÀtteintressant kurs som hanterar just innovativa planeringsprocesser och hur vi tar nÀsta steg framÄt. De hÀr studenterna kommer in med lite olika kurser i bagaget. De kanske till och med har lÀst olika kandidatutbildningar och sedan kommer till en master. Det hÀr mötet tycker vi ska bli vÀldigt spÀnnande. Att kunna se vad det Àr man faktiskt har med sig, hur hanterar man och möter man de hÀr utmaningarna? Hur tolkar man ens de hÀr utmaningarna? Vilka verktyg tar de olika studenterna med sig och hur fÄr man ihop det? SÄ det Àr slutmÄlet pÄ nÄgot sÀtt, att vi har moduler och/eller kurser som vi kan göra tillsammans.

Per: 17:54
Och hur fungerar samarbetet sÄ hÀr lÄngt Àr dÄ mellan universiteten?

Dick: 17:59
Jag tycker det funkar jÀttebra. Det som har varit bökigt har varit att starta under en pandemi naturligtvis. Vi kÀnner varandra hyfsat sedan tidigare och det Àr en fördel nÀr man söker forskningsmedel för nÄgonting och nÀr man dessutom ska faktiskt tÀnka annorlunda med sina utbildningar. Vi ska ju försöka vara snabba pÄ fötterna men samtidigt vÄga sitta still i bÄten, vilket vi som har ganska nya utbildningar, hÀr i Linköping, brottas mycket med. Hur mycket ska vi Àndra hela tiden relation till att vi har en ursprunglig idé som vi vill behÄlla? Ska man dessutom fÄ in tvÄ andra lÀrosÀten med utbildningar som har funnits en lÀngre tid sÄ kommer det vara utmanande. Men med det sagt sÄ visste vi att det hÀr Àr personer som har samma intressen som oss och som har ett intresse av att faktiskt vidareutveckla utbildningarna i den hÀr riktningen för att det Àr det vi ser behövs egentligen.

Det gjorde vi i mÄnga projekt den innan pandemin, men att jobba med möten digitalt har varit en sjÀlvklarhet nÀr Sverige Àr stort. Det Àr lÄngt mellan Karlskrona och Stockholm sÄ att nÀr vi har nÀsta fysiska möte om nÄgon mÄnad mÄste man diskutera det. Det Àr viktigt att ha en kontinuerlig kontakt och att man faktiskt trÀffas pÄ plats ibland ocksÄ. Det gÄr inte att komma ifrÄn att det Àr en viktig del i det hela.

Per: 19:32
Att ni för samman forskning och utbildning inom det hÀr projektet dÄ, hur ska ni göra det? Hur kommer det fungera?

Dick: 19:40
Man kan tĂ€nka pĂ„ det pĂ„ tvĂ„ sĂ€tt. Å ena sidan Ă€r det inte jĂ€ttevanligt, i den hĂ€r stora utlysningen som det hĂ€r projektet fick pengar i, frĂ„n Formas, sĂ„ var vi nog de som hade tydligast utbildningsfokus. SĂ„ det inte jĂ€ttevanligt att man gör det. Å andra sidan sĂ„ vill jag tĂ€nka att man gör det hela tiden, alltsĂ„ att man mĂ„ste hela tiden ha koll pĂ„ forskningsfronten och vidareutveckla sina kurser med att uppdatera kurslitteratur, förelĂ€sningar, seminarier och liknande. SĂ„ egentligen tĂ€nker jag att det Ă€r nĂ„gonting man hela tiden mĂ„ste göra. Man mĂ„ste kanske vidareutveckla en kurs eller ta fram en ny kurs nĂ€r behovet förĂ€ndras och man inser att en viss frĂ„ga Ă€r inte lika viktig som den var för tio Ă„r sedan.

Per: 20:37
Okej, tack Dick Magnusson för att du var med i Temapodden.

Dick: 20:42
Tack sÄ mycket!

Per: 20:43
... som idag handlade om projektet "Planerare som agenter för omstÀllning till hÄllbara stÀder". Vill du veta mer om det hÀr projektet eller Dicks forskning sÄ finns lÀnkar till det i beskrivningen till avsnittet. Vill du lyssna till fler poddar frÄn Linköpings universitet sÄ hittar du det pÄ adressen liu.se/podcasts. Ni har lyssnat pÄ Temapodden och jag heter Per Thelaus.

Podcasts från Âé¶čÉç