â Genom att kartlĂ€gga varför vissa mutationer uppkommer och selekteras kan vi ocksĂ„ bĂ€ttre förstĂ„ hur de pĂ„verkar vĂ„r hĂ€lsa idag, sĂ€ger Johan Nordgren, docent vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Âé¶čÉç, och försteförfattare till studien som publicerats i tidskriften Molecular Biology and Evolution.
VinterkrÀksjuka orsakas av virus och sprids frÀmst under vinterhalvÄret. Sjukdomen gÄr över pÄ ett par dygn och ger kortvarig immunitet. Det innebÀr att samma person kan bli sjuk flera gÄnger pÄ kort tid. Men vissa blir inte sjuka tack vare en sÀrskild genvariant.
â De gener vi Ă€rver pĂ„verkar hur mottagliga vi Ă€r för olika sjukdomar. En viktig faktor Ă€r sĂ„ kallade histo-blodgruppantigener. Det Ă€r sockermolekyler pĂ„ vĂ„ra slemhinnor som spelar en central roll för hur virus och bakterier kan fĂ€sta till vĂ„ra celler. I fallet med vinterkrĂ€ksjuka Ă€r det cellerna i tarmens slemhinnor, sĂ€ger Johan Nordengren.
För att sockermolekylerna ska bildas krĂ€vs ett enzym som kallas FUT2. Enzymets bildning styrs av en gen med samma namn. De som inte blir sjuka har en genvariant som gör att det enzym som bildas inte fungerar â och utan sockermolekyler pĂ„ cellytan kan inte virus ta sig in. Men hur spreds egentligen denna genvariant?
8000 Ă„r sedan
Hugo Zeberg, lektor i genetik vid Karolinska Institutet och verksam vid Max Planck-institutet för evolutionÀr antropologi i Leipzig, har lett studien.
â Vi ville se hur spridningen av genvarianten utvecklats historiskt, sĂ€ger han i ett pressmeddelande.
För att följa spridning analyserade forskarna arvsmassan hos 4 343 forntida mÀnniskor frÄn de senaste 10 000 Ären. Genvarianten kom till Europa med tidiga jordbrukare frÄn nuvarande Turkiet för cirka 8000 Är sedan och spreds sedan successivt. I de tidiga jordbrukssamhÀllena spreds magsjukevirus betydligt mer Àn nÀr mÀnniskor levde i mindre grupper. Forskarnas resultat tyder pÄ att denna nya sjukdomsmiljö drev upp genvariantens frekvens dÄ den skyddar mot bland annat vinterkrÀksjuka och ger bÀraren fördelen i att slippa insjukna.
Via frĂ„geformulĂ€r och genetiskt material frĂ„n biobanker med 700 000 nutida individer sĂ„g forskarna att personer med genvarianten sĂ€llan drabbades av magsjuka, sĂ€rskilt om de hade dubbla kopior â en frĂ„n vardera förĂ€ldern.
Test pÄ minitarmar
För att bekrĂ€fta sina fynd anvĂ€nde de Ă€ven mĂ€nskliga âminitarmarâ, sĂ„ kallade tarm-organoider. Minitarmar som inte uttryckte dessa sockermolekyler (tvĂ„ kopior av genvarianten) hade fullt skydd mot infektion med norovirus som orsakar vinterkrĂ€ksjuka.
Men skyddet mot vinterkrÀksjuka kostar. I moderna biobanker syns en förhöjd risk för magsÄr och gallsten hos bÀrare av genvarianten. Enligt forskarna kan det kopplas till stress och högt intag av fett, som antagligen var mindre vanligt under de tidiga jordbrukarnas liv.
Vad gÀller resultatens kliniska relevans menar forskarna att kunskapen om att genvarianten ger fullt skydd kan hjÀlpa vid riskbedömningar. I Sverige berÀknas 20 procent av befolkningen ha dubbla kopior.
â Men mitt frĂ€msta intresse ligger inom evolutionsforskningen. De forntida arvsmassorna Ă€r en tidsmaskin, dĂ€r vi kan spela upp evolutionen och se hur genförĂ€ndringar gĂ„r att koppla till hĂ€ndelser i mĂ€nniskors livsmiljö, sĂ€ger Hugo Zeberg.
Fortsatt forskning
Âé¶čÉç-forskaren Johan Nordgren har nyligen tilldelats 5 400 000 kronor frĂ„n VetenskapsrĂ„det för att fortsĂ€tta studierna. Det nya projektet kallas EvolutionĂ€r historia av blodgruppsantigener och deras pĂ„verkan pĂ„ sjukdom idag.
â Vi vill öka förstĂ„elsen för relationen mellan dessa blodgruppsantigen och sjukdomar â bĂ„de historiskt och idag. Vi kommer undersöka hur virus kan spridas frĂ„n djur till mĂ€nniska, varför vaccin mot rotavirus fungerar olika bra i olika delar av vĂ€rlden samt varför vissa befolkningsgrupper har en ökad risk för vissa sjukdomar, sĂ€ger han.
Artikel: , Johan Nordgren, Richard Ă
gren, David Hu Ziliang, Magdalena Neijd, Ainash Childebayeva, Kay PrĂŒfer, Marie Hagbom, Lennart Svensson och Hugo Zeberg. Molecular Biology and Evolution, online 24 oktober 2025, doi: 10.1093/molbev/msaf243
