Âé¶čÉç

30 april 2025

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns mycket väl stundens allvar, samt rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla. Fotograf: Victor Berlin

Det har gÄtt 46 Är sedan den dÀr februarimorgonen nÀr Lisbeth HÀgg, idag samordnare pÄ Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, IEI, började som praktikant pÄ expeditionen i B-huset. Mycket har hÀnt sedan dess, bÄde pÄ jobbet och privat. I arbetsuppgifterna ingick bland annat administration av tentamen. Att som 19-Äring berÀtta för studenterna vad de skulle och inte skulle göra var svÄrt i början minns hon.

– Jag var yngre Ă€n studenterna, det var inte lĂ€tt att ha auktoritet.

Administrationen sköttes analogt. En av Lisbeths första uppgifter var att uppdatera kompendiet för modern fysik – med sax, tejp och penna som frĂ€msta redskap.

– Det var mycket klipp och klistra. Det kunde vara tejpat tre-fyra gĂ„nger pĂ„ en sida, hur tjockt som helst.

Praktiken ledde till ett vikariat pĂ„ en annan del av universitetet och dĂ€refter till en fast tjĂ€nst – i mars 1980 anstĂ€lldes Lisbeth som administratör pĂ„ IKP, Institutionen för konstruktions- och produktionsteknik, och började jobba i A-huset. Resten Ă€r, som man brukar sĂ€ga, historia. (2007 slogs IKP samman med EKI, Ekonomiska institutionen, och bildade dĂ„ IEI).

Flygfoto över del av Campus Valla.
Arkivbild frĂ„n mitten av 90-talet. Campus Valla har förĂ€ndrats under Ă„ren – i bildens vĂ€nstra hörn skymtas Origohuset, som senare gav plats Ă„t Studenthuset. Varken Key-huset, Zenit eller Campushallen Ă€r byggda. Fotograf: Arkivbild, Linköpings universitet

KÀnns det som att det Àr lÄng tid?

– Nej, det gör inte det. Det Ă€r det som Ă€r sĂ„ otĂ€ckt. Jag har aldrig haft trĂ„kigt pĂ„ jobbet. Det har varit utmanande hela tiden. Det Ă€r fascinerande hur fruktansvĂ€rt fort den hĂ€r tiden har gĂ„tt, sĂ€ger hon.

Lisbeth har jobbat pĂ„ olika avdelningar och varit delaktig i flera olika projekt. Idag jobbar hon vid avdelningen för Produktrealisering och samarbetar bland annat med Âé¶čÉç-Formula student, bistĂ„r studenterna i deras projektkurser och arbetar tillsammans med M-verkstan.

Karbonpapper och monokroma datorskÀrmar

Lisbeth HĂ€gg och Emma Weinesson samtalar i ett personalrum.
Lisbeth minns tydligt det intensiva arbetet med att sköta administrationen under pandemins första Ă„r. Hon och kollegan Emma Weinesson fick bygga upp ett helt nytt arbetssĂ€tt dĂ„ alla tentor plötsligt skulle gĂ„ pĂ„ distans. Samtidigt minns hon ett fantastiskt teamwork pĂ„ institutionen. ”Vad smidigt det gick. Alla var pĂ„ tĂ„rna. Det var klockrent”.
Rollen som administratör har förÀndrats. Olika arbetsuppgifter har tillkommit, andra har försvunnit. Att anslÄ resultatlistor till allmÀn beskÄdan, skriva pÄ skrivmaskin laddad med flera ark papper och dubbla lager karbonpapper ("Att skriva fel var inget alternativ") , eller att agera brevbÀrare Ät studenterna dÄ alla hade eget postfack, Àr exempel pÄ uppgifter hon inte saknar.

Vad Àr största skillnaderna i arbetet frÄn 70- och 80-talet mot i dag?

– Datorerna. I dag anvĂ€nder vi datorer till alla system. Allt frĂ„n ekonomi, till resultat, till att kommunicera i team och mejl. Vi Ă€r helt datoriserade, förutom nĂ€r vi kommer till arkivering.

Datorerna introducerades i arbetet under tidigt 80-tal. Lisbeth och hennes kollegor fick utbildning av datoravdelningen, som dÄ bestod av en person. Systemet var dock inte sÀrskilt smidigt.

– Jag kommer ihĂ„g att det var svart bakgrund och grön text. Man var tvungen att skriva kommandon innan man skrev det man skulle göra.

Det gick sÄ dÀr?

– Det var inte speciellt bra grejer vi hade att jobba med.

”Man ifrĂ„gasatte inte”.

Âé¶čÉç har Ă€ndrats pĂ„ fler sĂ€tt under Ă„ren. Som arbetsplats Ă€r det mer öppet och avslappnat idag, tycker Lisbeth.

– Den hierarkin som fanns nĂ€r jag kom hit finns inte. DĂ„ var det nĂ€stan sĂ„ man stannade i korridoren och bugade nĂ€r professorn kom. Man skulle veta sin plats, man ifrĂ„gasatte inte. Idag lĂ„ter det inte klokt, men sĂ„ var det, sĂ€ger hon, och tillĂ€gger att det var hennes upplevelse, nödvĂ€ndigtvis inte allas.

Nu för tiden ser det som sagt annorlunda ut, att ha dialog med prefekt Àr till exempel betydligt lÀttare, tycker hon.

– Det Ă€r öppna dörrar. Vi mĂ„ste kunna prata med varandra, annars kommer vi inte vidare.

Visste du att...

Innan mikrovÄgsugnarna tog över anvÀndes vÀrmeskÄp.

"Vi hade plÄtlÄdor som vi stÀllde in pÄ morgonen nÀr vi kom".

Tidigare fanns solarium i A-huset.

"Man fick boka tid och sÄ fick man krypa in i det dÀr solariet. DÄ skulle alla sola, det var kö in".

Lisbeth träffade sin man på Âé¶čÉç i början av 80-talet.

Närmare bestämt en trappa upp i A-huset. "Han pluggade. Jag träffade honom i kopieringsrummet några gånger, sen är det historia."

Lisbeth om Âé¶čÉç som arbetsplats

Lisbeth tycker att Âé¶čÉç Ă€r en vĂ€ldigt bra arbetsplats. För att lyckas krĂ€vs det att man Ă€r pĂ„ tĂ„rna, Ă€r nyfiken och inte lutar sig tillbaka, menar hon.

– SĂ„ har det alltid varit.

Vad Àr roligast pÄ jobbet?

– Kombinationen av allt. Arbetsuppgifterna, variationen, kollegor, atmosfĂ€ren och studenterna inte minst. Det Ă€r jĂ€ttekul att jobba nĂ€ra dem.

Vad Àr det som har gjort att du trivts?

– Jag har haft turen att ha otroligt trevliga, kompetenta mĂ€nniskor omkring mig. Med vissa fĂ„ undantag, men de fĂ„r man glömma. Det har funnits ett gemensamt intresse för det mĂ„l vi Ă€ndĂ„ har: att utbilda studenterna. Att fĂ„ en bra utbildning och fĂ„ ut bra ingenjörer. Jag beundrar lĂ€rarna nĂ„got enormt hur de orkar att pedagogiskt förklara samma sak om och om igen för de hĂ€r smĂ„ juvelerna. Göra det med entusiasm och tycka att det Ă€r kul. Det tycker jag Ă€r fantastiskt.

Vad har fÄtt dig att vara kvar?

–Mitt arbete har förĂ€ndrats över tid. Jag har bytt arbetsuppgifter med jĂ€mna mellanrum pĂ„ grund av att vi har Ă€ndrat arbetssĂ€tt och bytt system. Det har varit utveckling hela tiden. Mycket eget tĂ€nk och eget ansvar, sĂ€ger Lisbeth HĂ€gg.

Lisbeth HĂ€ggs gamla passerkort.
Lisbeth har anvĂ€nt samma passerkort sedan Âé¶čÉç införde dem - den 10 mars gick hon dock till Studenthuset och skaffade ett nytt.

Läs mer om oss

Här jobbar Lisbeth

Senaste nytt från Âé¶čÉç

Svartvitt portrÀtt av en man.

Han avslöjade Macchiarini – blir en av årets hedersdoktorer

Journalisten som avslöjade Macchiariniskandalen, en kenyansk elitlöpare som startar skolor i slummen och Fenomenmagasinets verksamhetschef. De är några av 2026 års hedersdoktorer vid Linköpings universitet.

En man som stÄr framför en blÄ vÀgg.

Avundsjukan påverkar oss vid röstning

Avundsjuka spelar större roll när vi fördelar tillgångar genom majoritetsbeslut än när vi gör individuella val. Det visar ny forskning från Linköpings universitet.

En man i kavaj och skjorta som stÄr pÄ en bro intill vattnet.

Kommuner i kris i fokus för ny gästprofessor

Kommunerna är grundbultar i samhället, men vad händer egentligen om krisen kommer? Vilka rättsliga möjligheter har kommunerna att hantera allvarliga händelser? Det är några av de frågor Johan Höök utforskar som ny gästprofessor i Moa Martinsons namn.