Det har gÄtt 46 Är sedan den dÀr februarimorgonen nÀr Lisbeth HÀgg, idag samordnare pÄ Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, IEI, började som praktikant pÄ expeditionen i B-huset. Mycket har hÀnt sedan dess, bÄde pÄ jobbet och privat. I arbetsuppgifterna ingick bland annat administration av tentamen. Att som 19-Äring berÀtta för studenterna vad de skulle och inte skulle göra var svÄrt i början minns hon.
â Jag var yngre Ă€n studenterna, det var inte lĂ€tt att ha auktoritet.
Administrationen sköttes analogt. En av Lisbeths första uppgifter var att uppdatera kompendiet för modern fysik â med sax, tejp och penna som frĂ€msta redskap.
â Det var mycket klipp och klistra. Det kunde vara tejpat tre-fyra gĂ„nger pĂ„ en sida, hur tjockt som helst.
Praktiken ledde till ett vikariat pĂ„ en annan del av universitetet och dĂ€refter till en fast tjĂ€nst â i mars 1980 anstĂ€lldes Lisbeth som administratör pĂ„ IKP, Institutionen för konstruktions- och produktionsteknik, och började jobba i A-huset. Resten Ă€r, som man brukar sĂ€ga, historia. (2007 slogs IKP samman med EKI, Ekonomiska institutionen, och bildade dĂ„ IEI).
KÀnns det som att det Àr lÄng tid?
â Nej, det gör inte det. Det Ă€r det som Ă€r sĂ„ otĂ€ckt. Jag har aldrig haft trĂ„kigt pĂ„ jobbet. Det har varit utmanande hela tiden. Det Ă€r fascinerande hur fruktansvĂ€rt fort den hĂ€r tiden har gĂ„tt, sĂ€ger hon.
Lisbeth har jobbat pĂ„ olika avdelningar och varit delaktig i flera olika projekt. Idag jobbar hon vid avdelningen för Produktrealisering och samarbetar bland annat med Âé¶čÉç-Formula student, bistĂ„r studenterna i deras projektkurser och arbetar tillsammans med M-verkstan.
Karbonpapper och monokroma datorskÀrmar
Vad Àr största skillnaderna i arbetet frÄn 70- och 80-talet mot i dag?
â Datorerna. I dag anvĂ€nder vi datorer till alla system. Allt frĂ„n ekonomi, till resultat, till att kommunicera i team och mejl. Vi Ă€r helt datoriserade, förutom nĂ€r vi kommer till arkivering.
Datorerna introducerades i arbetet under tidigt 80-tal. Lisbeth och hennes kollegor fick utbildning av datoravdelningen, som dÄ bestod av en person. Systemet var dock inte sÀrskilt smidigt.
â Jag kommer ihĂ„g att det var svart bakgrund och grön text. Man var tvungen att skriva kommandon innan man skrev det man skulle göra.
Det gick sÄ dÀr?
â Det var inte speciellt bra grejer vi hade att jobba med.
âMan ifrĂ„gasatte inteâ.
Âé¶čÉç har Ă€ndrats pĂ„ fler sĂ€tt under Ă„ren. Som arbetsplats Ă€r det mer öppet och avslappnat idag, tycker Lisbeth.
â Den hierarkin som fanns nĂ€r jag kom hit finns inte. DĂ„ var det nĂ€stan sĂ„ man stannade i korridoren och bugade nĂ€r professorn kom. Man skulle veta sin plats, man ifrĂ„gasatte inte. Idag lĂ„ter det inte klokt, men sĂ„ var det, sĂ€ger hon, och tillĂ€gger att det var hennes upplevelse, nödvĂ€ndigtvis inte allas.
Nu för tiden ser det som sagt annorlunda ut, att ha dialog med prefekt Àr till exempel betydligt lÀttare, tycker hon.
â Det Ă€r öppna dörrar. Vi mĂ„ste kunna prata med varandra, annars kommer vi inte vidare.
