â Materialet Ă€r en arbetshĂ€st inom verkstadsindustrin, sĂ€ger Kostas Sarakinos, bitrĂ€dande professor i materialvetenskap vid Linköpings universitet.
VÀrmekÀnsligt vid höga temperaturer
Men legeringen Àr ocksÄ kÀnsligt för hög vÀrme. NÄgra minuters skÀrande i riktigt hÄrda material innebÀr att skÀret utsÀtts för ett sÄ högt tryck att det vÀrms upp till 900 grader eller mer. Upp till 700 grader hÄller det sig intakt men blir det hetare Àn sÄ börjar materialet degradera. Eggen mjuknar och mister sin skrÀpa.Vad som hÀnder pÄ atomnivÄ inne i den tunna filmen av materialet Àr det dock ingen som hittills har lyckats ta reda pÄ. Egenskaperna i den komplicerade kombinationen av titan-aluminium-nitrid har tidigare bara kunnat simuleras till mycket liten del, för liten för att kunna dra nÄgra slutsatser frÄn resultatet.
Georgios Almyras, tidigare postdoktor pÄ avdelningen Nanodesign, numera verksam pÄ Ericsson, och Davide Sangiovanni, avdelningen Teoretisk fysik, har tillsammans med Kostas Sarakinos, forskningsledare vid avdelningen Nanodesign, fÄtt fram en tillförlitlig teoretisk metod som visar precis vad som hÀnder i materialet, picosekund för picosekund. Deras metod simulerar och visar vilka atomer det Àr som flyttar sig och hur det pÄverkar materialets egenskaper.
ł§łÜ±è±đ°ù»ćČčłÙŽÇ°ùČú±đ°ùĂ€°ìČÔŸ±ČÔČ”Čč°ù
I deras metod, publicerad i den vetenskapliga öppen access-tidskriften Materials, berĂ€knas krafterna mellan atomerna i materialet. Det Ă€r en kĂ€nd metod som anvĂ€nds för enklare system med gott resultat. För sĂ„ hĂ€r komplicerade materialkombinationer krĂ€vs dock tunga berĂ€kningar som tar lĂ„ng tid Ă€ven i en superdator. Forskarna vid Âé¶čÉç har emellertid ocksĂ„ optimerat berĂ€kningarna genom att införa algoritmer för maskininlĂ€rning, ett steg mot artificiell intelligens.Superdatorn vid Nationellt superdatorcentrum vid Âé¶čÉç har sedan rĂ€knat pĂ„ ett 40-tal olika blandningar, legeringar, av de tre Ă€mnena, titan, aluminium och kvĂ€ve, med hĂ€nsyn tagen till ett antal olika materialegenskaper. Resultaten av berĂ€kningarna har sedan jĂ€mförts med materialens tidigare kĂ€nda egenskaper.
â Vi har fĂ„tt en stor samstĂ€mmighet. HĂ€r Ă€r det viktigt att vi har berĂ€knat Ă€ven de egenskaper vi kĂ€nner till. Det innebĂ€r att vi kan vara sĂ€kra pĂ„ att berĂ€kningarna stĂ€mmer och att modellen Ă€r tillförlitlig, sĂ€ger Kostas Sarakinos.
Teori med stor industriell relevans
Han och forskarkollegorna hoppas att metoden nu ska fĂ„ stor betydelse för verkstadsindustrier som Sandvik, ABB, Seco Tools med flera dĂ€r extra hĂ„rdhet och slitstyrka sparar mycket pengar. Det Ă€r företag som Âé¶čÉç-forskarna ocksĂ„ har lĂ„ngsiktiga samarbeten med.â Vi kan nu för första gĂ„ngen göra storskaliga klassiska simuleringar av atomstrukturen i ett av de vanligaste systemen för konstruktionsmaterial. Simuleringarna kan handla om vĂ€rmetĂ„lighet likavĂ€l som nanostrukturer och de kan ge oss viktiga insikter i hur atomerna rör sig och hur vi kan undvika, eller i alla fall skjuta upp degraderingen i materialet, sĂ€ger Kostas Sarakinos.
G. A. Almyras, D. G. Sangiovanni and K. Sarakinos, Materials 2019. DOI 10.3390/ma12020215